Sv: I en värld där städerna låg i ruiner och skogarna vuxit sig vilda, vandrade Astrid ensam.
En: In a world where cities lay in ruins and forests had grown wild, Astrid wandered alone.

Sv: Sommarnätterna var långa, med ljus som sträckte sig över horisonten.
En: The summer nights were long, with light stretching over the horizon.

Sv: Luften var ljum, men ändå fylld med en känsla av övergivelse.
En: The air was mild, yet filled with a sense of abandonment.

Sv: Astrid var i sena 20-årsåldern, med ett sinne skarpt som en kniv.
En: Astrid was in her late twenties, with a mind as sharp as a knife.

Sv: Hon var bestämd att överleva och hitta sin yngre bror.
En: She was determined to survive and find her younger brother.

Sv: Astrid gick genom vad som en gång var Stockholm.
En: Astrid walked through what was once Stockholm.

Sv: Byggnaderna var trasiga och gatorna tomma.
En: The buildings were damaged and the streets empty.

Sv: Hon tänkte på sin bror, den sista personen hon sett innan samhället föll samman.
En: She thought about her brother, the last person she had seen before society collapsed.

Sv: Rykten hade nått henne om en säker plats i norr, kanske var han där.
En: Rumors had reached her of a safe place in the north; perhaps he was there.

Sv: Hon var tvungen att gå.
En: She had to go.

Sv: Hon hittade lite vatten.
En: She found some water.

Sv: Det var inte mycket, men det skulle räcka för nu.
En: It wasn't much, but it would suffice for now.

Sv: Mat var svårare att hitta.
En: Food was harder to come by.

Sv: Hon plockade bär och rotade genom övergivna hus.
En: She picked berries and rummaged through abandoned houses.

Sv: Varje dag var en kamp, men tanken på att hitta sin bror drev henne framåt.
En: Every day was a struggle, but the thought of finding her brother drove her forward.

Sv: Byar och städer blev allt mer övervuxna ju längre norrut hon kom.
En: Villages and towns became more overgrown the further north she went.

Sv: Skogarna blev tätare och hoten från både vilda djur och misstänkta människor ökade.
En: The forests grew denser, and threats from both wild animals and suspicious people increased.

Sv: Astrid var alltid på sin vakt.
En: Astrid was always on guard.

Sv: En dag hörde hon talas om en plats, en slags fristad.
En: One day she heard about a place, a sort of sanctuary.

Sv: Det var hennes bästa chans.
En: It was her best chance.

Sv: Hon träffade en grupp människor på vägen.
En: She met a group of people along the way.

Sv: De såg hårda ut, men en av dem, en kvinna vid namn Lena, såg snällare ut.
En: They looked tough, but one of them, a woman named Lena, appeared kinder.

Sv: Lena berättade att hon hört om fristaden, men var osäker på om den verkligen fanns.
En: Lena said she had heard of the sanctuary but was unsure if it truly existed.

Sv: Gruppen kunde hjälpa henne eller utnyttja hennes desperation.
En: The group could help her or exploit her desperation.

Sv: Astrid tvekade.
En: Astrid hesitated.

Sv: Hon bestämde sig för att följa med gruppen.
En: She decided to follow the group.

Sv: De lovade att hjälpa, men hon var hela tiden på sin vakt.
En: They promised to help, but she remained vigilant.

Sv: De färdades tillsammans i flera dagar.
En: They traveled together for several days.

Sv: Astrid kände hur hennes krafter sinade, men hon släppte aldrig sina tankar på sin bror.
En: Astrid felt her strength dwindling, but she never let go of her thoughts of her brother.

Sv: En kväll, när solen knappt hade gått ner, kom de fram till ett gammalt sjukhus.
En: One evening, when the sun had barely set, they arrived at an old hospital.

Sv: Lena viskade att det var möjligt att hitta information om överlevande där.
En: Lena whispered that it might be possible to find information about survivors there.

Sv: Astrid gick in med hjärtat i halsgropen.
En: Astrid entered with her heart in her throat.

Sv: Hon sökte genom papper och dokument, och till slut hittade hon något.
En: She searched through papers and documents, and finally, she found something.

Sv: Det stod att en pojke vid namn Erik, precis som hennes bror, hade kommit till sjukhuset för flera månader sedan.
En: It stated that a boy named Erik, just like her brother, had come to the hospital several months ago.

Sv: Det fanns inga tydliga svar på var han hade gått, men det var en ledtråd.
En: There were no clear answers about where he had gone, but it was a clue.

Sv: Så länge han fanns i närheten, fanns det hopp.
En: As long as he was nearby, there was hope.

Sv: Astrid kände en ny styrka inom sig.
En: Astrid felt a new strength within her.

Sv: Rädslan och tröttheten försvann, ersatta av en glödande beslutsamhet.
En: The fear and fatigue disappeared, replaced by a burning determination.

Sv: Hennes resa var långt ifrån över.
En: Her journey was far from over.

Sv: Men nu visste hon att hennes bror, med stor sannolikhet, fortfarande var i livet.
En: But now she knew that her brother was, in all likelihood, still alive.

Sv: För första gången på länge kände hon sig verkligen hoppfull.
En: For the first time in a long while, she felt truly hopeful.

Sv: Hon tackade Lena och gruppen.
En: She thanked Lena and the group.

Sv: Astrid lovade sig själv att hon skulle hitta sin bror, vad som än krävdes.
En: Astrid promised herself that she would find her brother, no matter what it took.

Sv: Med solen återigen på väg upp över horisonten, satte hon igång.
En: With the sun once again rising over the horizon, she set off.

Sv: Varje steg i riktning mot sitt mål, varje andetag en påminnelse om att hon aldrig skulle ge upp.
En: Every step towards her goal, every breath a reminder that she would never give up.