In this episode, we'll dive into the enchanting world of midsummer celebrations, where memories intertwine with the magic of love and loss under Stockholm's night sky.
Sv: Solnedgången tonade in över Stockholm.
En: The sunset faded in over Stockholm.
Sv: I huvudstaden samlades människor för att fira midsommar.
En: In the capital, people gathered to celebrate midsummer.
Sv: De dansade runt majstången, klädd i löv och blommor, under himlens rosa skära.
En: They danced around the maypole, dressed in leaves and flowers, under the pink-tinged sky.
Sv: Anders var i mitten av det hela.
En: Anders was in the midst of it all.
Sv: Han var en lättsam man i sina bästa år, alltid med ett leende på läpparna.
En: He was a cheerful man in his prime, always with a smile on his face.
Sv: Men idag var inget leende synligt.
En: But today, no smile was visible.
Sv: Natten innan midsommar var alltid en speciell tid för honom.
En: The night before midsummer was always a special time for him.
Sv: Han var ledsen trots all glädje omkring honom.
En: He was sad despite all the joy around him.
Sv: Anders vänner klädde ut sig till grodor och hoppade runt majstången.
En: Anders' friends dressed up as frogs and hopped around the maypole.
Sv: Det var traditionen.
En: It was the tradition.
Sv: Men för Anders var det mer än så.
En: But for Anders, it was more than that.
Sv: Han mindes när han första gången dansade som groda.
En: He remembered when he first danced as a frog.
Sv: Hans första midsommar i Stockholm, sjuttio år sedan.
En: His first midsummer in Stockholm, seventy years ago.
Sv: Det var då han träffade henne.
En: It was when he met her.
Sv: Elsa.
En: Elsa.
Sv: Anders och Elsa var unga då.
En: Anders and Elsa were young then.
Sv: De skrattade och hoppade tillsammans, klädda som grodor.
En: They laughed and hopped together, dressed as frogs.
Sv: Elsa hade de mest strålande ögonen.
En: Elsa had the most radiant eyes.
Sv: De dansade varje midsommar tillsammans.
En: They danced every midsummer together.
Sv: Tills förra året.
En: Until last year.
Sv: Elsa var inte längre.
En: Elsa was no longer there.
Sv: Demens hade ätit upp hennes minnen.
En: Dementia had consumed her memories.
Sv: Förra midsommar, satt hon bara där, stirrade på majstången, inte kände igen honom.
En: Last midsummer, she just sat there, staring at the maypole, not recognizing him.
Sv: Det var smärtsamt.
En: It was painful.
Sv: Och sju månader senare, dog hon i sömnen.
En: And seven months later, she passed away in her sleep.
Sv: Anders tittade på de dansande grodorna.
En: Anders looked at the dancing frogs.
Sv: Han kände en tår rulla nerför hans kind.
En: He felt a tear roll down his cheek.
Sv: Han satt där, såg sina vänner hoppa och skratta, men hans hjärta var tungt.
En: He sat there, watching his friends jump and laugh, but his heart was heavy.
Sv: Plötsligt, kände Anders en hand i hans.
En: Suddenly, Anders felt a hand in his.
Sv: Han vände sig.
En: He turned.
Sv: Där stod en kvinna med ljusa ögon, inte annorlunda än Elsas.
En: There stood a woman with bright eyes, not unlike Elsa's.
Sv: Han kände igen henne.
En: He recognized her.
Sv: Det var Alice, Elsas syster.
En: It was Alice, Elsa's sister.
Sv: Alice tittade på honom med ett leende.
En: Alice looked at him with a smile.
Sv: "Kom nu, Anders" sa hon.
En: "Come on, Anders," she said.
Sv: "Elsa skulle inte velat att du bara satt här.
En: "Elsa wouldn't want you to just sit here."
Sv: "Först tvekade han.
En: At first, he hesitated.
Sv: Men sedan, höjde han sig upp.
En: But then, he stood up.
Sv: Han tog Alice hand och gick till majstången.
En: He took Alice's hand and walked to the maypole.
Sv: Tillsammans hoppade de, som grodor, runt majstången.
En: Together they hopped, like frogs, around the maypole.
Sv: Anders skrattade.
En: Anders laughed.
Sv: För en stund, kände han sig ung igen.
En: For a moment, he felt young again.
Sv: Han mindes all glädje han delat med Elsa.
En: He remembered all the joy he shared with Elsa.
Sv: Och för en gångs skull, kände han sig inte ledsen.
En: And for once, he didn't feel sad.
Sv: Han mindes Elsa med glädje, inte sorg.
En: He remembered Elsa with joy, not sorrow.
Sv: Det var en lång midsommarnatt.
En: It was a long midsummer night.
Sv: Men under Stokholms himmel, bland de hoppande grodorna, hittade Anders tillbaka till sig själv igen.
En: But under Stockholm's sky, among the hopping frogs, Anders found himself again.
Sv: Han insåg att trots Elsas bortgång, lever hon fortfarande vidare.
En: He realized that despite Elsa's passing, she still lives on.
Sv: I de glädjande minnen de delade.
En: In the joyful memories they shared.
Sv: I midsommardansen.
En: In the midsummer dance.
Sv: I deras eviga kärlek.
En: In their eternal love.
Sv: Berättelsen avslutas där, med Anders, dansande under Stokholms natthimmel, mindes Elsa och fira livet.
En: The story concludes there, with Anders, dancing under Stockholm's night sky, remembering Elsa and celebrating life.
Sv: Och därmed, även om han var vemodig, var han också, återigen, lite lycklig.
En: And thus, even though he was melancholic, he was also, once again, a little happy.